Jag har en hittills relativt kort karriär i renskötseln, jag har inte lika många år med renarna som min läromästare Härje. Han är 75 år och det enda han har gjort är att följa renarna under året, genom landskapet, i ur och skur. Han har drillat mig hårt, i allt från hur renarna ska hanteras, till vart flyttlederna går och vart det bästa betet beroende på vädret är. För det är så det fungerar i renskötseln, kunskapen överförs mellan generationer, i det praktiska arbetet med renarna. Det är alltså den traditionella kunskapen som ligger till grund för renskötseln. Genom att veta vart bästa betet är under rådande väderförhållanden kan renarna skötas, och må på bästa sätt. Mår renen bra mår renskötaren bra. Renarnas mående kan beskrivas utifrån begreppet betesro. När renarna har betesro finner de föda, så att de överlever och kan bygga upp sina fettreserver för svårare tider.
När jag och Härje hade våra fikapauser frågade jag ofta om förr. Han berättade om renarna, vart de gick och betade och hur de betedde sig när skogarna fortfarande var intakta, fjällen inte var en äventyrspark för turister och ingen hade hört om vindkraft. Det var the golden age, renarna levde livet mest hela tiden. Det är kanske också därför jag får ont i magen och ångesten kommer krypande när skogar avverkas, rovdjur jagar renarna eller när turisterna har fjällen som lekplats, för det blir allt svårare för renarna att hitta just betesro på grund av alla kumulativa effekter.
Varje enskild exploatör stirrar blint på landskapet med sitt intresse för ögonen. Varje enskild exploatering har också sitt sätt att störa i naturen och därmed djuren som lever där. De enskilda exploatörerna tycker inte att deras verksamhet är någon större fara, landskapet är ju oändligt och samebyns betesområde är ju så stort. Vad de inte ser, eller förstår är att renskötare och renarna upplever det samlade trycket från alla exploateringar samtidigt, kumulativa effekter.
Renskötseln är ett holistiskt system, där varje årstid påverkar varandra och är beroende av varandra. Till exempel påverkas tidpunkten för renarnas brunst så väl som hur de klarar sig igenom vintern, av hur mycket betesro de får under sommaren. Betesron under alla årstider påverkas av väder och vind, tillgång till bete och frånvaro av störning. Störning har många skepnader beroende på vem och vad som skapar störningen. En fjällvandrare som renarna går undan ifrån är inte lika allvarlig som en vindkraftpark som har flera kvadratkilometer i störningszon. En störning är det som gör att renarna inte kan bete sig som de brukar, exempelvis inte betar där de brukar på grund av en vindkraftpark.
Det är lika spännande, eller pinsamt, varje gång jag möter en exploatör eller myndighet och renskötseln är ämnet. Vilken sandlådenivå är deras kunskap på denna gång? Jag har börjat utgå från att ingen kan något, så blir jag inte mer irriterad. Så helst hade jag också petat in bristen på kompetens om renskötsel i begreppet kumulativa effekter, den biten är minst lika allvarlig som exploateringarna.
Att bedriva renskötseln i dagens fragmenterade landskap, är som att försöka lägga pussel med bara en tredjedel av bitarna, när sedan klimatförändringarna läggs till blir problematiken att får renarna att överleva än svårare. Det är det samlade trycket, de kumulativa effekterna, som gör att det blir svårt att andas, för både renarna och mig.
Läs fler artiklar på temat KUMULATIVA EFFEKTER:
Sten på Sten – Ett forsknings och förvaltningsperspektiv på kumulativa effekter med renskötsel som exempel av Annette Löf.