Vindkraftutbyggnaden i Sverige har expanderat kraftigt de senaste åren och beräknas fortsätta så i framtiden. Särskilt med beaktande av energi-krisen i Ukrainakrigets spår och genom EU:s förslag om en kraftigt utbyggd vindkraft till år 2050. Ansökningar för vindkraft behandlas ini­tialt av miljöprövningsdelegationer (MPD) och kan sedan överklagas till högre instanser.

En övergripande analys av totalt 310 ären­den med vindkraftsanläggningar från perioden 2014-2018 visar att två tredjedelar av kraftver­ken får tillstånd, räknat som antal verk. Främsta grunden till avslag är kommunalt veto (11 %) medan artskydd och naturvård påverkar avslaget för 8 % av kraftverken. En fördjupad granskning med fokus på artskydd och hur information om natur och arter tillvaratas och beaktas i beslutsprocessen gjordes i 19 vindkraftparker. Studierna visar att tillstånds­processen för vindkraft är formaliserad och genomsyrad av EU-rättens krav på utredning genom miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) och samråd med den berörda allmänheten och dess organisationer. I tillståndsprocessen får de EU-rättsliga och inhemska kraven på skydd av arter och andra intressen tydligt genomslag. Emellertid kan man notera att ansökningarna varierade kraftigt i kvalitet och var stundtals undermåliga.

Möjliga vägar in för information och argumentation som rör artskydd i processen.

Foto: Illustration: SLU Artdatabanken

MKB-processen är i vissa fall lång, vilket skulle kunna undvikas om tydliga signaler gavs från början av de ansvariga myndigheterna om brister i utredningen. Den dominerande land­skapstypen som berörs i aktuell period är sko­gen, ofta i kombination med våtmarker. Främst tas det hänsyn till arter som direkt drabbas av kollisioner, dvs fåglar och fladdermöss. Mindre hänsyn tas till svampar, lavar, mossor, kärlväxter, och insekter som är bundna till naturskog och andra höga värden som kan påverkas av etable­ringen. Under tillståndsprocesserna gavs goda

möjligheter för intresserade att ge synpunkter och komma med kompletterande utredning­en som togs till vara i beslutsfattandet. Större möjlighet att påverka finns om informationen kommer in tidigt i MKB processen, medan det går att påverka vilka inventeringar som behöver utföras.

En aspekt som blir mer akut när flera vind­parker byggs är bedömningen av kumulativa effekter, dvs barriärer och fragmentering för de berörda arterna och deras livsmiljöer i landska­pet i stort. Detta är ofta en eftersatt aspekt och svår att bedöma vid prövningen av enskilda vindkraftparker. Slutligen ska artskyddet efter etablering garanteras av kontrollprogram. Från villkoren i besluten verkar dock den specifi­cerade uppföljningen av arter vara otillräcklig eller otydlig.

Studien är finansierad av Naturvårdsverket och är ett samarbete mellan miljöjurist (Jan Darpö, Uppsala Universitet) och biolog (Jonas Sandström, SLU Artdatabanken).